Bechy Angelin

Min dotter kan verkligen driva mig till vansinne på mindre än några min, sedan jag slutade röka är mitt tålamod riktigt illa och jag kan tända till efter att ha sagt samma sak 3 gånger till henne. Hon hör men hon bryr sig inte. 4 år och tror redan att de är hon som bestämmer och hon skriker och blir riktigt arg om hon inte får som hon vill (de hjälper inte) och på kvällarna kan hon ligga och skrika i 10-30 min för att hon ska lägga sig, varje kväll är de så. Vi har fått ta bort att hon inte får ha film igång på vardagarna när hon ska sova. Det fungerade bra innan och hon somnade i sin egen säng till filmen men nu gör hon inte de. Hon snackar, sjunger, går upp 50 gånger och blir lika sur varje gång man skickar in henne i sängen. Är alla 4 åringa såhär? När hon är hos J en kompis så gömmer hon sig under saker för att ej gå hem och hos en annan kompis blir hon ledsen i bilen när man ska hem (Inte alla gånger) för när vi är hos F och hälsar på är vi där i några timmar så de får leka ordentligt. Hon kan verkligen avskärma sig från alla ljud när hon ex spela på Ipaden och man får säga till henne samma sak 10 gånger innan hon hör eller gå bort och avbryta henne för att få ett svar. Hon har väldigt väldigt svårt att sitta still, hoppar och studsar i soffan, springer när hon ska någonstanns så hon ofta står på huvudet och är en väldigt väldigt aktiv tjej. 

Jag har frågat henne i 50 min vad hon ska ha till frukost och hon har fortfarande inte bestämt sig (Finns inte så mycket att välja på). Hon glömmer bort fort vad man sagt och får uppreppa ex hoppa inte i soffan 1 gång i minuten. Jag älskar min lilla Loppa, hon har go och mysiga sidor med och att hon är så frammåt och vill hitta på saker är inte fel, men de kan bli för mycket. Hon vet inte riktigt när hon ska sluta, hon tänker inte på konsekvenserna som om att alla orkar inte höra hennes skrikande när hon blir arg eller att hon väcker sin lillebror som sover när hon skriker så i sängen på kvällarna trots man säger till henne 10 gånger innan han lyckats vakna. Hon skriker när hon blir exallterad med och dagis kompisar kan säga att de får hon i huvudet när hon skriker så, hon vet inte när hon ska sluta liksom, hon menar absolut inget illa och blir ledsen och börjar gråta om någon blir arg på henne. Loppan vet vad hon vill och blir arg om hon inte får det. 

Det var lättare när man kunde bestämma frukost, ta på henne kläder och sätta henne i vagnen och gå till dagis.

 

Sen har vi Knodden, i hans fall är de inte så mycket än men jag längtar tills han kan sitta själv och man kan sitta med honom på golvet och leka. Han tuggar mest på allt just nu och även han visar redan tecken på temprament om man inte kommer när han börjar gnälla eller har honom hos sig störta delena av dagen, ibland räcker de man visar honom uppmärksamhet med så blir han nöjd. Han är lite lättare att styra men när de är så måste man göra allt och ibland är de skönt när de kan saker själv.

 

Mina barn är de finaste och bästa gåvorna jag fått och båda har sina egna personligheter, trots att de kan vara jobbigt ibland (för de är det) så är de sig själv, de är så de är och man får gilla läget. Visst kunde dottern kanske kunna varava ner lättare och sonen sitta själv i babysittern/gåstolen oftare men så är det. Det är inte alltid en dans på rosor att vara förälder och man kommer göra många fel men de viktigaste är att lära sig av dem och ev testa något annat om man ser att de inte fungerar. 

 

 

Nu måste jag åter igen tjata om att vi ska till dagis så dottern blir färdig. 

Kram