I förrgår var en kompis dotter här och lekte med min dotter och då sa hon till mig att "min mamma svarar inte när du ringer, därför svarar hon inte när jag ringer här ifrån för att hon tror det är du. Vad då spark i magen, vad i helskotta har jag gjort? Vad hände med vår vänskap och stämmer detta är de ju tydligt att den inte existerar längre. Jag blev väldigt chockad. Kan vara missförstånd men vi har knappt pratat de senaste månaderna och ännu mindre träffats så jag har ingen aning om vad jag kan ha gjort för att förtjänna det.
 
Idag är det 13 år sedan vi var på konfermationsläger alltså 13 år sedan jag och sambon blev tillsammans. 13 år med upp och ner. 13 år med både glädje och sorg. 13 år med lycka och misslyckande. Allas förhållade är precis som livet upp och ner. Ibland går de upp och ibland dalar det men de viktigaste är att de jämnar ut sig. Man kan inte alltid ha de perfekt men sålänge de mindre bra blir bra så är jag nöjd. Älskar min sambo fruktansvärt och efter våra dalningar har de bara byggts på. Jag tror ärligt inte jag vara utan honom en längre tid och han är min framtid tillsammans med våra barn. Det finns bara en sak jag önskar och det är ett bröllop, men det finns inte i min sambos värld så vill jag ha honom som jag vill av hela mitt hjärta så får bröllop bara vara en avlägsen dröm som jag aldrig kommer nå. Skulle de hända då chockar han alla.
 
Idag bakas det och mer om det kommer på facebook  Angelins smått & gott och instagram Angelinssmattochgott. 
 

Ha en fortsatt bra dag i regniga sverige och mamma och pappa njut av värmen i Turkiet för vi har en vanlig svensk sommar här hemma.
Han blev inte bortglömd och det gör mig så oerhört glad och de värmer hjärtat. Hälsningen till Knodden kom <3.
Jag var ledsen när jag skrev förra inlägget och som vanlig är de mina känslor som formar inläggets innehåll så ångrar inte direkt att jag skrev det för det var så jag kände precis då, men lite senare på kvällen lättade känslorna och hälsningen jag så gärna ville skulle komma, kom.
 
Har haft en mindre rolig kväll och natt i natt. Sambon stack hem till en kompis igår kväll när vi kom hem, barnen somnade fort och det var lugnt och skönt så runt 1 tiden tittade jag på kl sista gången och gick sedan och la mig, blev väckt 1 gång av Knodden och sedan när sambon kom hem blev jag väckt igen så runt 4 tittade jag på kl igen och somnade om. Efter det känns det som om jag blev väckt 100 gånger och när jag tog upp Knodden ur sängen gråtandes var han jätte varm, han somnade om i min famn men gnällde till och från fram tills 8.30, tog temp och den visade 39 grader så han fick en alvedon och nu kryper han runder på golvet och är ungefär som vanligt, men jag är trött.
 
Bröllopet igår var fint och massa skratt & glädje tårar. Min familj är ganska frispråkiga och ibland misstolkas saker, men inga större missuppfattningar iallafall.
 
Då detta är min blogg skriver jag om de jag vill och känner för och en av mina bröder gjorde mig grymt besviken igår och jag skäms på hans bekostnad. Brudparet har funnits där för honom, stöttat honom när han behövt någon att luta sig mot och välkomnat honom hem till dem när han behöver det, de har lyssnat på honom och funnits där för honom, men senaste tiden har de varit lite problem med min bror och de frågade honom flera gånger om han kommer på bröllopet eller ej och han lovade att komma, men tror ni han dök upp? Icke. Han kom inte trots han lovat och lovat. Min andre bror försökte få tag på honom men då spelade han bara dum.
Han har vänt sin familj/släkt ryggen och sig själv för en tjej, Han hade rätt ut så mycket i sitt liv och allt kastar han bort på en tjej. En tjej som behandlat hans familj illa och smutskastat dem. Vad hände med blodsband? Vad hände med att stå på sin familjs sida när allt i grund och botten är ett problem mellan dem och familjen blivit indragen. Jag har aldrig lagt mig i innan och inte brytt mig, men igår skämdes jag fruktansvärt över hans beteende.
 
Hoppas verkligen att min farbror och hans fru hade en underbar dag ändå och kunde koppla bort honom. Det var en fint bröllop och de var omgivna av vänner & släkt som älskar dem, precis som de ska vara och min lilla prinsessa fick vara blomsterflicka
 
 
 
 
 

Jag lovade mig själv att jag skulle sluta bry mig och inte tillåta mig att bli så ledsen men idag går de bara inte tårarna är inte långt ifrån nu och det jobbiga är att jag hoppas hela tiden på att knodden ska komma ut ur skuggan men de lär väll inte hända. Jag lägger upp foto på honom, skriver om honom och hoppas på att han ska få lite kärleksfulla ord och uppmärksammas men icke. Idag blir min son 9 månader och den ända i familjen som visat något tecken på att lämna ett spår är min syster, som vanligt. Hon har sina egen lille Snuffe men ändå så är de hon som visar kärlek till Knodden mest i familjen förutom vi då :). Varför blir jag så ledsen över detta? Löjligt egentligen. Skärpning till mig själv. Var inte så blödig och strunta i om andra skriver, delar bilder på honom eller ställer upp för det är du som räknas, du och hans pappa. Så nu har jag skällt lite på mig själv så vi lämnar det nu. Min dator är segare än segast så bloggar från mobilen nu. Hoppas ni haft en varm och svettig dag för det har jag. Kram

 
Det var ett tag sedan man bloggade men allt är som vanligt. Livet rullar på och barnen blir större. Nu är det endast 3 månader sen är det dax att återvända till jobbet och samtidigt som jag längtar så önskar jag fortfarande att jag får vara hemma med mina barn & sambo på helgerna men då gäller det att hitta annat jobb som inte är de tiderna och jag trivs ju med mitt yrke så vet fortfarande inte hur jag ska göra eller ta tag i den biten. 
 
När jag hämtade Loppan från dagis igår låg hon i deras soffa och ville vila och det är ju inte direkt vanligt, när vi kom hem la hon sig i soffan igen och sa att hon var trött så tog tempen och den stod på 38,8 så inte så konstigt, hon fick lite flytande alvedon och man märkte direkt när den slog till för hon blev mycket piggare. Så jag är lite kluven hur vi ska göra idag, men tror de blir picknick ändå för som sagt hon blir ganska aktiv när alvedonen verkar. Hon hade feber idag med men inte lika mycket och i vanliga ögon kanske de inte anses som feber direkt men Loppan brukar ligga på 36,6 så när hon har över 37 är är de feber för henne iallafall förhöjd temp.
 
Loppan har börjat tjata om hennes födelsedag och vad hon önskar sig så får väll säga det till familjen så de vet vad hon vill ha. Han försökt att förklara att man får önska sig precis vad man vill men att man inte alltid får allt man önskar sig, de är lite svårare att ta till.
 
Knodden då ja han växer så de knakar, han tar sig fram och de är snabbt, han har någon form av besatthet av alla sladdar i hemmet så man får ha ögonen efter honom helatiden. Han blir lätt uttråkad och vill knappt sitta på golvet och leka utan de bästa är ju när mamma bär runt på honom men de orkar jag helt enkelt inte mer och eftersom man har ett barn till så blir de inte samma bortskämdhet som med Loppan, då hade jag bara henne och alla i familjen fanns där, så är de inte nu. Min son har hamnat lite i skuggan men de gör inget han har mig och han verkar inte lida av de precis. Han har ju sin pappa med men sambon är lite speciell när de gäller barn under året så när jag börjar jobba kommer de bli annorlunda, så var de med Loppan med. Han finns där och ställer upp men huvudansvaret ligger alltid på mig. 
 
Nej nu får jag väll göra lite frukost till mina barn och förbereda för picknicken. Ha en skön dag. Ska se om jag kan lägga in lite bilder i datorn och få upp dem här på bloggen.
 
På Fredag ska jag på bröllop och gud vad jag önskar att jag ska få den äran att stå brud någon dag men om de händer vilket knappas är troligt är de inte inom den närmsta framtiden. Det är snart 13 år sedan jag föll för sambon och de har alltid bara varit han alla dessa året trots uppehåll och brustet hjärtan. 
 

Hade de inte varit lättare att lära sig krypa?

Loppan har sedan i Måndags pratat mycket om livet slut. Hon frågar om min lilla kusin som gick bort vid 1 års ålder, hon påpekar flera gånger om att man ska dö och hon upprepar det om och om igen. Hur ska jag få min 4 åriga dotter att inte tänka på sånt? Hon är förliten. Vi var på min kusins grav i måndags och satte ett ljus och efter det har frågorna matats på. Jag vill inte att hon ska tänka på det, de räcker med att jag har min dödsångest som spökar nästan varje kväll & natt. Hon är 4, hon ska leka. busa och leva för fullt, hur ska man kunna undvika de ämnet med henne och speciellt nu när hennes gammelmormor är sjuk. Hon frågar mycket och jag vill inte ljuga för henne men vad ska jag säga/göra? Närsta gånge jag träffar min mormor ska ja be om ett foto på henne & mina barn tillsammans, jag vill att det ska finnas ett som jag kan ha sen när hon inte finns hos oss längre. Jag älskar min mormor otroligt mycket och det hoppas jag att hon vet <3.
 
 
Tillägnad min älskade sambo!!!
Helt underbar låt och man bli nog lite kär ändå ;)
 
 
Mitt första försök till en Hallo Kitty rulltåra, den blev lite kladdig då de skulle vara chokladpudding i den och vanilj kräm :)

Som rubriken säger så har vi idag bakat rulltårtor med ett nytt recept och testat mönster i rulltårtorna och blev hyfsat nöjd med dem faktiskt. Dottern fick bestämma ena mönstret och bild på de kommer i morgon. Knodden är fortfarande vaken så får se hur länge han sover i natt eftersom han är uppe fortfarande. Just nu ligger han och snackar i sin säng och loppan tittar på film i sin. Knodden är 8 månader nu och den enda som passat honom är min syster och de är Max några få timmar de handlar om, när dottern var 2,5 månad sov hon borta för första gången och hade nästan aldrig problem att ordna barnvakt men till Knodden är de svårare. Varför? Är de för loppan var första men Snuffe är nr 3 nu och där verkar det inte vara lika svårt? Min syster är den som ställt upp för mig men nu när vi ska på sambons brors bröllop vet jag inte om jag kan ordna någon som tar barnen. Det är inte så man ska ut och röja precis. Jag har frågat men sen säger min syster en sak så vet inte hur de blir. Jobbig det där men att kunna få lite fritid, jag & sambon tillsammans bara vi. Jag älskar mina barn mest av alltid och i vanliga fall är de med mig om jag inte har läkarbesök eller liknande men till de bröllopet behövs barnvakt så vi får se hur det blir. Tycker det är lite sorligt om det inte går att lösa. Jaja det är ett tag till så får se om jag kan lösa det. Ha en bra kväll :)

Sambon satt och tittade på hus i Blentarp igår. Blentarp av alla ställe, då jag inte har körkort så får jag pendla om de nu skulle bli åt de hållet men 5 km till Veberöd och sedan ca 1 timme med buss så är jag i Staffanstorp. Det går vissa bussar från Blentarp till Veberöd men vid fint väder kan jag cykla annars får ju Sambon släppa av mig i Veberöd innan han kör till jobbet. Det löser sig alltid och de får väll kanske en att motiveras lite mer till att så småningom ta ett körkort, men vill börja köra privat först då jag är livrädd för att sitta bakom en ratt. Fy jag ville egentligen slippa det men om jag ska övervinna rädslan måste jag ta tag i det. Har undvikit det länge nu, snart 30 år utan körkort :/. Bara jag tänker på det får jag kramper i magen och hjärtklappningar. Riktigt jobbigt faktiskt.
 
Jag tänkte cykla till Burlöv Center någon dag, måste ha lite tid på mig, får väll räkna 2 timmar dit & 2 timmar hem sen tänkte jag handla med så får se om Loppan kan stanna någon timme längre på dagis någon dag och vara hemma med mig en annan dag istället kanske. 
 
Snart åtebesök på KK med för att se hur de ser ut med cellförändringarna oxå jobbigt men jag måste göra det. Finns de kvar så får jag väll genomgå uytterligare en tid in och ut på sjukhuset med prover och op, men det måste man ju om de hittar det. 
 
Knodden har somnat en stund nu, han vart jätte gnällig så en flaska välling i sin säng och han somnade.
Ska hem till systern sen en runda men väntar på att Lilleman vaknat, att han knappt åt någon gröt i morsse och fick välling för 45 min sedan rubbar rutinerna. jag är urdålig på rutiner jag ger mat när de passar mig och han är hungrig.
 
 
Hoppas allt är bra med er alla :). Jag sitter just nu och lyssnar på Vart jag mig i världen vänder och kl är halv 8 på morgonen. Blir på mega bra humör när jag hör den, ska försöka få in den på min tele så jag har den med när jag är ute. Loppan sjunger för full hals i soffan <3.
 
Idag ska vi se om jag orkar baka lite, hittade en rulltårta jag vill testa men vet ej vad jag ska ha för fyllning, förslag? Det är märängrulltårta, vad kan passa till det?
 
Behöver förslag på mat idag med. Funderar på om jag ska testa LCHF till mig själv. Om jag mäter mig runt midjan morgonen så är den 3 cm mindre än om jag mäter den senare på dagen när jag fått något i mig. Sjuk hur magen kan spänna ut sig så. Fick frågan av grannens dotter om jag skulle ha bebis, ja man kan ju undra!!!
 
Ha en bra dag. Ska hem till syrran efter jag lämnat Loppan!! Kram
 
Idag blev de en strecka på nästan 5 km och det tog mig ca 43 min, men där ingick 3 kortare jogging streckor. OMG säger jag, det kändes som om mina penpipor skulle gå mitt av när jag joggade. Jag klarade inte speciellt långt någon av de 3 gångerna, men joggade gjorde jag :). Snacka om att ha otränade ben och konditionen är fortfarande mega kass, men man känner sig lite bättre efter att ha försökt iallfall. 
 
Igår fick jag höra att folk tyckte tydligen jag var väldigt gnällig och negativ när jag väntade Knodden och att jag jämfördes med min syster som oxå var gravid och att jag klagade mycket mer än henne.
 
1. Vad ger er rätten att prata om mig bakom min rygg?
2. Varför jämförman två olika gravida kvinnor och deras graviditeter? Det är som att jämföra två olika individer. Varför?
 
Och om jag var extra gnällig, vad rör de er? Var de ni som blev sjukskriven v 16 med sammandragningar som höll mig vaken på nätterna, gråtandes stora delar av dagarna för jag inte orkade att ta hand om min älskade Loppa eller jobba och leva som jag brukar? Var de ni som fick leva med de skuldkänslorna i 5 månader? Svar : Nej så håll era åsikter till er själva och prata inte om mig med någon annan, bry er inte. Allt är inte guld & gröna skogar så varför ska jag låtsas att det är det?
 
Nej nu lägger jag ner de skitet, har ni inget vettig att säga till mig som inte tycker ner en i skorna så säg inget alls. 
 

Titta vem som är hos moster en stund.

Såg denna fråga på facebook.
 
Sant eller falskt: Gör det lite ont när ditt ex gifter sig med en annan person medans du fortfarande är singel?
 

Och helt sjukt att läsa alla svar 90 % av alla kommentarer som just nu är uppe i 473 st och alla är i still med.
 
* Gör mig inget om andra finner nytta i mina sopor
*Men visst har vi lärt oss att skänka begagnade saker till bättre behövande. 
Så gjorde jag
*Nej, för han har fått den nya för sina synder, jag njuter..
*Nej inte det minsta, vill hans nya ta mina rester så varsågod.
 

Tycker de skriker om att de är avundsjuka eller bitterhet över detta.
Även om man skills som ovänner så har man fortfarande älskat personen 1 gång, men de fanns några enstaka kommentarer som faktiskt jag tyckte var bra med och en av dem var Nej verkligen inte, ett lyckligt ex = En bra pappa. Vet själv inte hur jag ställt mig till om det tagit slut och sambon gift sig med någon annan men inom sin tid får man ju acceptera det och om man nu blir ledsen över detta är de väll bättre att vara ärlig mot sig själv så kanske man kan komma över det med, man kan inte vara bitter resten av livet på en person för de tagit slut. För de är så de framstår, även om ni nu tycker de är bra att de tagit slut så borde ni kunna släppa de och inte skriva på de sättet. Om man inte är det hade de räckt med nej inte ett dugg, har gått vidare med mitt liv och han med sitt. Dessa kommentarerna är bara löjliga och kan inte hjälpa att man stör sig på det för en gång i tiden var en sådan kommentar riktat mot mig så det är nog därför jag bli så irreterad, men i detta läget hade jag ett uppehåll och en annan tjej kom in i bilden, när vi bestämde att vi skulle försöka igen för känslorna fanns fortfarande kvar så kom just en sådan kommentar riktad mot mig som var: Du kan ta min toyboy för jag är färdig med honom, detta var för ca 6 år sedan och jag har inte tvivlat på att vi tog rätt beslut 1 ända gång. Idag har vi två underbara barn och min kärlek är oändligt till honom ;). Hon hade svårt att acceptera att vi ville försöka igen och kanske förståligt från henne sida om hon nu hade starka känslor för honom, men tydligen var de ju inte besvarat. 
 

Jag personligen har haft samma kille i 13 år snart och älskar honom fortfarande av hela mitt hjärta och trots att jag klagar på honom eller situationerna då och då (ofta kanske) så de som känner oss vet att man ska ta de med en nypa salt. Jag är inte ett dugg olycklig och visst vill man kanske förändra lite saker men om man gör de slutar man kanske uppskatta det när det händer. Nej ni som tror att vi inte har de bra tror fel, vi har upp och ner som alla förhållande men kärlek finns där och även om den inte visas genom romantiska saker så finns den där och jag kan absolut inte se ett liv utan honom i det. Förutom barnen är han mitt allt. <3