Dottern kallade på mig i morsse och sa mamma titta här. Hon hade utslag på kroppen, från låren och upp till hårfästet. De flesta tror de är vattkoppor. Jag har inte märkt något alls tidigare och min syster och hennes son var hos oss i går kväll och vi hade varit hos mina föräldrar tidigare på dagen med, nu har jag jätte ont i magen och rädd för att lilla Snuffe ska drappas av något han inte borde drabbas av nu. Han har precis blivit utskriven från sjukhuset och behöver inte detta nu. 
 
De har även vissat sig på snuffes hörselprov att han troligvis är döv, de är en vanlig komplikation tydligen och läkarna skulle läsa tillbaka i hans journal och se om det ska bli en akutoperation för implantage, eller de ska vänta tills han är 1 år. Vår lilla Snuffe. <3 Han är helt underbar och så gosig, <3 Stolt moster är jag men han behöver inte mer nu, han har varit sjuk vad han ska och förtjänar lite lugn och få vara frisk. Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta med dottern inte smittat honom.
 
De behöver inte vara vattlkoppor men vad skulle de annars vara? 
 
Kram 
 
Just nu är jag oehört frustrerad över några saker och kan inte skriva om det, de handlar om mer än mig och jag vill inte hänga ut någon alls så därav kan jag inte skriva om det, de är några som vet de och de personerna har de kännts ganska bekvämt att nämna de för. 
Tankarna i natt snurrade och när jag kom till ro för att kunna känna mig trött var kl närmre halv tre eller något.
 
Fått tid till BM på Torsdag iallafall så då sätter jag in en ny spiral så jag slipper känna oror om oskyddat skulle inträffa. Inte alltid lätt att hålla tankarna klara och tänka på konsekvenerna förrens det är försent. 
 
Röksuget har kommit tillbax igen, de där går upp och ner och hade de inte varit för sambon hade jag nog börjat igen, men nej icke så nicke och mina barn behöver inte utsättas för de ofrivillig. <3
 
Kram
 
 
Sitter här med liknande kraftig mensvärk och funderade på om jag skulle ha min mens igen men när jag kollade kalendern så är de bara 2 veckor sedan jag hade den så jag började undra om de är ägglossningen som gör ont, kan inte minnas att jag haft ont av ägglossning innan men när jag googlade på de så var de jätte många som skrivit att efter de fått barn har de fått liknande mensvärk vid ägglossningen och vissa har så ont att de knappt kan gå. Kan de stämma? Hur är de för er?
 
Kram 
 
Usch jag mår inte alls bra över att ha en sådan mage jag har fortfarande :(. Försöker ta mig i kragen och röra mig mer men tycker inte alls om att gå på gym och ute och går hjälper mig att få upp flåset och konditionen men inte få plattare mage direkt, har någon Zumba video hemma som jag tänkte försöka använda  de dagar Loppan är på dagis och när Knodden sover för ha henne hemma och han vaken (gnällig) fungerar inte, testade idag och 15 min fick jag innan de var rastlösa och kinkiga. Något måste göras och jag kan inte stå emot något gott på kvällarna, absolut inte varje kväll men ganska ofta.
 
Min hy är tillbax som den var innan man blev gravid, lite finar har poppat ut, mensen är tillbax och även mina kramper i magen när jag äter första målet om dagen :/, men de är väll bara att gilla läget.
 
De jag mår riktigt riktigt dålig över just nu är 1: Inga byxor passar mig längre. (De jag hade innan går inte ens över låren och de jag hade nu efter i början kasar bara ner. 2: Inga bhar passar mig längre och typ inga tröjor iheller och ärligt så suger de ekonomiskt att vara mammaledig. Typ allt går till räkningar och andra utgifter. 
 
Om jag längtar tills att jobba så ja för den sociala biten och för att man får nästan 3000 - 4000 kr extra i månaden av att jobba. inget kul att försöka piffa till sig när man inte har kläder som passar direkt eller kropp som jag har just nu. Dessutom känner jag mig celibat till råga på allt blä för detta.
 
Så då kan Knodden vända sig från rygg till mage. Han gjorde de två gånger i förrgår men var osäker om han tog hjälp av babysittern då den var precis in till honom men nu så vände han sig igen. Min lilla duktiga kille.
1 tand har brytit sig igenom med. 
 
Loppan, Knodden & jag är vakna, sambon sover fortfarande. Ett litet hopp tändes i fredags men nu så ser de ut som det inte blir så ändå. Hatar att se fram emot ev saker och sen blir de inget av det. Även om man inte ska bli allt för glad innan allt är glasklart så ibland blir man de ändå, så känner mig lite besviken men men sånt är livet.
Nu ska jag ta Knodden, han ligger på mage och klagar.
Jag känner mig sviken, och de gör ont. Trodde aldrig, aldrig att dessa personerna skulle få mig att känna som jag gör, de sista i världen som skulle såra mig, tror inte de menar det men det betyder inte att de inte gör ont.
 
 
Min prins, mitt minsta <3 och för mig och er pappa är du och din syster allt. Finns inga/inget som kan ändra det,
 
 
 
 
Har under några dagars tid haft känslor som jag absolut inte borde ha, jag borde inte känna så och har inte kunnat prata med någon om det för de hade aldrg förstått, de hade bara tittat på mig som om jag var dum i huvudet så jag har valt att inte dela med mig av dessa känslorna, men idag pratade jag med min underbara vän T.S och berättade exakt vad jag känner och hur jag mår och till min lättnad förstod hon, att hon förstod varför jag kände så och dömde inte mig för det alls var en sådan lättnad att tårtarna började rinna. Jag känner mig väldig dum som känner så och det är inga känslor jag valt själv men de finns där ändå vare sig jag vill eller ej. Nu vet hon och jag vet att hon förstår mig så nu kanske de inte spökar på samma sätt längre.
Jag har lust att skrika ut vissa saker men gör det inte för de kommer misstolkas eller så kommer jag bara bli dumförklarad så får snällt hålla det inlås inom mig och blir de för jobbig har jag alltid T.S att vända mig till. Du är guld värld och vet ej hur jag skulle klarat mig utan dig. Min son kan skatta sig lycklig som har dig som Fadder/Gudförälder :). Finns ingen annan som du <3
 
 

Sitter i soffan med ipaden och ska snart läsa i boken jag valt, har läst den innan men har oxå läst alla mina böcker så vill jag läsa får jag läsa om och de gör jag nu.

Knodden ligger sidan om mig. Så fort jag lagt ner honom i sin egen säng vaknar han och även om jag lägger honom i vår. Det är som om han känner av att han är ensam där.

Deta har visat sig att en av mina gamla arbetskamrater är på neo nu och hon har haft hand om min systerson, min syster berättade de idag. Det har plockat bort sonden nu för han äter så bra ur flaska och även brösten. Önskar man kunde vara där inne och hälsan på men de får man inte, men när Snuffe var som sämst fick min faster tillåtelse att vara där som stöd så hon får komma och hälsa på *avis* men jag har ju min egen prins och prinsessa här hemma som jag får gosa med när jag vill. Knodden iallafall, loppan kan komma helt plötsligt och vill ha en puss & kram men på hennes villkor. Nej nu ska jag läsa, ha en skön kväll. kram

Pratade lite med systern innan och Snuffe blir bättre. Han äter från bröstet på nätterna nu med, de gjorde han inte innan. Han ligger i vikt på ca 3100 g nu. Hans Crp visade på 80 nu vilket är bättre men de ska ner till 0,4-0,8 typ. De har tagit prov i ryggen som systern får svar på i början på veckan som kommer och de provet visar hur stor infektionen/inflammationen är. De har gjort ul på hjärnan och de ser bra ut, barnläkaren säger att allt ser normalt ut och där är inga varbildningar i huvudet så allt detta är ju bra. Nu återstår de att se vad proverna säger som de tagit och så ska lillkillen fortsätta kämpa och bli frisk. Lite foto på lilla Snuffe kommer här.
Bilder som systern skickat till mig och som jag fått G att lägga upp.
 
Knodden väckte mig vid 2 i natt och ville ha mat. Efter ca 1 timme fick jag honom att somna om och jag la mig i soffan dock slumrade jag till med han på armen vilket inte var de bästa men ingen skada skedd. 
Blev väckt av en gråtande flicka  vid 4 som grät för snäsan rann och hon hade ont i örat. Gav henne ipren (stolpiller) och hon gick in till sin pappa och somnade om. 
Knodden vaknade igen vi 06.30 och var vaken till runt 8-8.30 då hade även Loppan vaknat igen, Slumrade om när han somnade och orkade inte resa mig från soffan förrens kl 10 när Knodden vaknade igen. Så lite mer sömn än natten innan fick jag.
 
Folk påpekar att deras pappa får ta dem, men även om han skulle vakna så vaknar jag ändå och tyvär är jag så som människa att jag gör det fast han skulle vaknat. Att jag är trött ofta har jag mig själv att skylla, jag kunde gått och lagt mig när Loppan somnar men sitter ofta och läser tills 24-01 på nätterna. Ja jag är trött ofta och påpekar de men ni behöver inte läsa om de stör er. Ni väljer själv om ni vill läsa eller inte. Om jag skulle påpekat alla statusar som kan störa mig så hade jag ju inte gjort något annat och inte varit vidare omtyckt iheller så upp till er om ni vill läsa eller ej men jag är inte intresserad av spydiga kommentarer eller kommentarer som är totalt onödiga om man känner mig och sambon.
Tre dagar i veckan är Loppan på dagis och då kan jag vila när Knodden sover men nu är hon sjuk eller var sjuk hela förra veckan så därav ingen vila på dagarna, hon klagar på ont i örat och går de inte över få jag ringa VC igen men iprenen hjälper, hon har inte ont efter och är lika aktiv som vanligt så tror bara de är förkylningens om drygar sig med örat.
 
Sambon har fått ryck att städa i stora klädkammaren så min diktbok som jag påbörjade för att skiva av mig mina känslor efter min kusin gått bort hittades. <3
 
 
Ha en bra dag!! Kram
 
 
Pratade lite med systern precis och hans Crp ligger nu på 110, de var uppe en vända på 116 men gick ner nu igen. Han hade haft feber i natt och fått febernedstättande. Han hade varit vaken en runda vid halv 8 och varit pigg så de är ju bra :). 
 
Förra helgen var han mycket mycket sämre och de var väldigrt osäkert på hur de skulle gå, nu hoppas jag att de ha lite mer kött på benen då de vet vad som är fel och kan agera snabbare om de är något. 
 
Lilla Snuffe <3 Tänkte lägga ut lite bilder jag fått av syster ikväll. Fick hennes godkännande men nu ska jag snart ut i luften med barnen och deras farmor och gå en runda i skogen, skönt att skingra tankarna lite.
 
<3 <3 
 
Kanske ska förklara vad jag menade med dåtid. De som känner mig/oss vet förmodligen att vi förlorade en liten flicka i vår släkt/familj för många (1999) år sedan. Hon var allas lilla solstråle och jag var väll runt 14 år när hon lämnade oss. 14 år och älskade att ha en liten att få leka och gosa med, en underbar liten kusin. 
Hon blev inte sjuk utan en olycka inträffade och vår lilla Hanna lämnade oss endast 1 år gammal.
Den sorgen, den smärtan är jag livrädd för, jag vill inte känna  så igen. Aldrig mer, jag vill inte uppleva de igen. Aldrig mer. Än idag gråter jag över detta, än idag smärtar det mig och sorgen finns inom mig.
 
Förlorade även en vän som precis blivit 18 år och fått körkort av hjärtmuskelsinflammation. Dessa dagar har varit de värsta i mitt liv. Dessa dagar är inga glädjens dagar utan dessa dagar har satt ärr i mitt hjärta.
 
Jag lever med dödsångest som kommer och går. Jag jobbar med ett yrke där döden är en del av vardagen, de skrämmer livet av mig, men de jag är aldra mest rädd över är att förlora de jag håller kärt
 
.
 
Tillägnad en barndomsvän som lämnade oss hastigt och min lilla kuisn!!! 

Dikterna jag lägger upp är skrivna av mig.
Kännde att de var längesedan jag skrev men än finns sorgen inom oss kvar!

Tiden bara flyger och man lär sig leva med smärtan
men än idag är de många som lever med sorgsna hjärtan.
Vi glömmer aldrig er någon gång.
Ni finns mellan raderna i varje sorgsen sång.

Vi tänker på er ofta fortfarande ska ni veta.
Och om vi vill minnas er så behöver vi inte leta.
Minnena sitter inbrända i våra hjärta, 
men vi har lärta oss leva med denna smärta.
 
 
Just nu sitter jag med min son i min fam och tårarna bara rinner.
De rinner för Snuffe, de rinner för jag är så tacksam att min barn mår bra och de rinner för rädsla.
Jag vet om att Snuffe är stark, jag vet om att han har en stark mamma med massor av kärlek, men räsdslan har tagit ett hårt grepp om mitt hjärta och de bultar och spänner i bröstet. De sliter och drar och såren som finns där öppnas igen.
Tårarna rinner inte bara för nuet utan även för dået. Tårarna rinner för att rädslan att ....jag vill inte ens ha de i mitt huvud men de maller, gnagger och äter upp mig.
Jag känner mig värdelös och vet ni vad det är inte ens jag som behöver stå och se min son ligga där och kämpa utan någon makt att göra något. Har jag en rätt att må som jag gör?
Min syster min älskade lilla syster måste stå sidan om och se på. det är hon som har rätten artt skrika, gråta och få panik, men hon är starkare än jag. Mycket mycket starkare än jag. Jag älskar dig otroligt mycket och är stolt att få ha dig som syster. Ni två tillsammans klarar detta!!!
 
 
Han mådde bra igår. Vad hände? Lördagen upprepar sig, oron & rädslan och magontet. Jag förstår inte hur, han mådde ju bättre, han var påväg at bli bra och de sätter ut 2 av antibiotikerna och 2 dagar sedanare har infektions värdena stigt, han är tröttare och febern har kommit åter. De ska ta nya prover men svar på dem får inte systern förrens början på nästa vecka. Hon får svar på Crp idag men vad hjälper de? Ny antibiotika är insatt och nu är de väntan, lika jobbig som i Lördags och mitt hjärta blöder för min älskade syster med. VARFÖR händer detta?????
 
HAN VAR PÅVÄG ATT BLI BRA!!!!!
 
 
Fick meddelade av syster för ett tag sedan och Snuffes infektionsvärde har stigit igen så nu är han insatt på mer antibiotika. Antibiotikan måste ha 24 timmar på sig att verka sen får hon hon svar om de hjälper.
 
Hon har tydligen själv blivit kass i natt och de fick undersöka henne, hon kunde inte röra sig. De var magkatarr och stress magen men inte så konstigt medtanke på detta hon går igenom nu.
 
Även om Snuffe är bättre är han inte bra och gillar inte alls att infektions värdet har gått upp igen. Lilla plutte <3
 
Dottern har hostat på nätterna och haft tungt med andingen, inte direkt påverkat hennes allmäntillstån men hon är lite slöare på fm men inte så konstigt om man väcks av hosta på nätterna. Hon har lite tungt med andingen vid ansträngning med men nätterna är värst så väntar på VC ska ringa upp.
 
Tandläkaren ringde precis och jag fick flyttat fram min tandläkartid 1 månad, jag har problem med barnvakt men mamma kanske kan då? De är 10 på morgonen, Tänkte på systern från början men de har knappt hunnit hem och sedan vet jag inte hur de är med den lille. de rör ju sig in om så jätte länge precis. De där med barnvakt mitt på dagarna är blä. Barnvakt överlag är svårt att hitta. Min syster är den som oftast ställt upp men nu har hon lilla Snuffe att tänka på i första hand. Ja får se om jag kan lösa de på dessa veckorna, pinsamt att boka om de 1 gång till.
 
 
Fick veta igår att de var E Coli som orsakat snuffes hjärtnhinningsinflammation. Läste lite om den:  Hjärnhinneinflammation som orsakas av E. coli är mycket ovanlig. Infektionen drabbar i första hand nyfödda.
Systern berättade att 1% får de, nynka 1% och de är Snuffe som ska åka på det, men han är bättre, mycket mycket bättre och hans sänka är nere på 77 tror jag de var. De är helt otroligt vad snabbt han återhämtar sig men fortfarande några veckor kvar med behandling och sjukhus för honom, men de kan kvitta sålänge han blir av med det och frisk.
 
Fick se min syster idag. Pratat med henne i tele och fejjan men inte sett henne sedan i Fredags och de var skönt att se henne. 
 
Dottern har tydligen hostat och andats kostigt i natt så hon har fått vara hemma idag, jag har sovit så hårt i soffan med Knodden att jag inte hört henne. Allmentillståndet är som vanligt så blir nog dagis i morgon. Hon säger att hon inte har ont i halsen,men får kanske införskaffa host med för torrhosta.
 
 
 
 
Tänkte blogga om något annat än Snuffe i detta inlägget säger bara att jag inte hört något idag så antar att natten och morgonen rullar på och läget är oförändrat eller bättre, tänkte ringa systern sen och kolla lite.
 
Idag är Måndag och de är en av dotterns lediga dagar så får väll gå till en lekplats sen idag så hon kan rasta av sig lite. Blev väckt av Knodden kl 6 men var så trött så han fick man och vi somnade om tills kl 9. Då var dottern vaken med och satt och spelade på Ipaden. Väntar en stund med att gå ut så Knodden kan sova i vagnen.
 
Vad  ska man äta till mat idag? Korvstroganoff kanske? Ja vi får se. Uppdaterar senare idag om Snuffe.
Kram
Pratade med systern i tele igen för en stund sedan då hade hon precis varit inne hos sin son och tittat till honom och pratat med dem där.
Behandligen hjälper, antibiotikan gör sitt jobb så nu jädrans ska han bli frisk. Han är en riktig riktig kämpe. Febern är helt borta och han kisade med ögonen och tittade på systern nu när hon var där inne. Underbart att höra. De kommer stanna ett tag där inne och han finns ju fortfarande i farozonen men är stabil och stabil ska han förbli och bättre där till. En sten har släppt från hjärtat men nu när han är på så pass mycket bättringsväg varför skulle de heltplötsligt bli sämre igen? Nej de alternativet finns inte. 
De skulle väll flytta ner systern nu till samma avd med eftersom hon pumpar och kan ju gå till honom när hon vill. 
 
De finns ju risk att han kan få tillbax de senare så de kommer inte bli massa springande med honom ute eller ta in folk till honom, de första 3 månaderna ungefär kommer de vara han & hans mamma ev mina föräldrar med, men inga barn. Knodden behöver ju inte alls ha någon kontakt med Snuffe men Loppan är värre så hon får snällt vänta tills den tiden har gått innan hon får gosa med sin kusin. Känns lite i hjärtat om jag inte ska få träffa min syster & syster son på så många veckor/månader men de viktigaste är att han blir helt frisk och att de inte kommer tillbax.
 
Just nu mår han mycket mycket bättre än i natt <3.
 
 
Min syster har ringt och jag har fått en lite uppdatering om hur läget är med lilla Snuffe. 
 
De kan inte säga 100 säkert att han svarar på behandligen men de tror de för att han har ätit, kissat, kunnat sova lugnt och har fått tillbaka sin egen normala hudfärg. De har inte sagt något om tempen men om han hade fått tillbaka febern hade min syster fått den informationen.
 
Min syster är ensamstående och ingen annan får lov att komma in till Snuffe, vi kan stötta henne i samtal, utanför rummet mm men där inne, där står hon ensam. Detta måste vara så otroligt skrämmande och inte ha någon att vända sig till när man tar emot information från läkaren och se honom. 
 
MEN han har gjort framsteg och de är bra. De går på rätt håll. Han är stark Lilla Snuffe <3