Då dottern inte får titta på film på vardagskvällarna nu mera så har jag börjat läsa för henne och idag blev de Mamma Mu och shit vad både hon jag skrattade åt en av historierna. Hel festlig figur hon där Mamma Mu. Nu ligger dottern i sängen men hon kan inte sova säger hon. (Hon har inte ens försökt än). 
 
 
 
Ett stycke som fick båda mig och dottern att skratta fruktansvärt var detta:
 
Alltså Mamma Mu sitter fast med horna i marken och benen rakt upp i luften och ber sin vän kråkan om hjälp att putta på henne så hon ska komma loss.
- Ja de hjälper kråkan! Jag är snart loss! Putta hårdare!
- Pust, stånk, Jag försöker här!
- Nej ropade Mamma Mu, tryck inte där!
- Hjälp, de sprutar mjölk, ropade kråkan. Sluta spruta! Knip Mamma Mu! Det kommer på mig!
Det hördes en duns. Mamma Mu kom ner på fötterna och skakade på sig. Hon var rufsig i luggen och hade jord kvar på hornen.
- Tack kråkan, du är verkligen en vän!
Kråkan satt ihopkrupen på marken. Han hade mjölk över hela huvudet.
- En blöt vän sa han med ynklig röst
- Ja men de är ju bara mjölk, sa Mamma Mu vänligt.
- Jag är aldeles vit! Kråkans röst blev ,mindre. Ingen skulle känna igen mig! Min mamma skulle tro jag var en liten svan, En vit kråka. Hjälp mig någon.
 
(Vid detta laget skrattade jag och dottern så mycket att jag hade svårt att fortsätta)
 
Mamma mu la huvudet på sned och tittade på kråkan. Hon lutade sig över honom och med en stor slurp slickade hon honom ren.
- Det hjälpte kråkan. Nu är du grå och svart igen!
Kråkan blundade och drog efter andan, Han gnydde,
- Ynk.Jag,Blev.Slickad.Av.En.Ko. Jag är blöt. Från näbb till klo. Häng mig på tork. Suck
Mamma Mu tog kråkan i famnen och gick bort till bondens klädsträck. Hon hängde upp kråkan i stjärtfädern och gick in i ladugården för att bli mjölkad. 
 
( Nu hoppar vi en bit, Mamma mu kom iallfall ut igen och kråkan satt på torkstäcket)
 
- Jag hade inte ens tid att stanna en minut. Jag skulle bara säga hej och hejdå och vad händer? Jag blir blöt. Jag blir vit. Jag blir slickad av en ko, jag får hänga på tork mellan bondens strumpor och kalsonger. Jag har fått nog hejdå.
 
Vid detta laget asgarvade både jag och dottern, hel festligt och förmodligen inte så kul när man läser de här men att sitta sidan om hennes säng och leva sig in i berättelsen och läsa det var hel festligt.
 
Över till annat :)
 
Knodden slukade över 200 ml välling nu i kväll och trodde han skulle bli trött men tog 1 timme för honom och nu har han somnat i babysittern. Så med andra ord kommer de nog gå bra att gå över till välling, man får kanske göra en full flaska ändå till natten. Kommer köra ersättning på dagarna tillsammans med en mindre portion mat 2 gånger om dagen.
 
Ha en skön kväll. Startar snart en serie och får äta ett äpple eller något. 
Kram
 
Min dotter kan verkligen driva mig till vansinne på mindre än några min, sedan jag slutade röka är mitt tålamod riktigt illa och jag kan tända till efter att ha sagt samma sak 3 gånger till henne. Hon hör men hon bryr sig inte. 4 år och tror redan att de är hon som bestämmer och hon skriker och blir riktigt arg om hon inte får som hon vill (de hjälper inte) och på kvällarna kan hon ligga och skrika i 10-30 min för att hon ska lägga sig, varje kväll är de så. Vi har fått ta bort att hon inte får ha film igång på vardagarna när hon ska sova. Det fungerade bra innan och hon somnade i sin egen säng till filmen men nu gör hon inte de. Hon snackar, sjunger, går upp 50 gånger och blir lika sur varje gång man skickar in henne i sängen. Är alla 4 åringa såhär? När hon är hos J en kompis så gömmer hon sig under saker för att ej gå hem och hos en annan kompis blir hon ledsen i bilen när man ska hem (Inte alla gånger) för när vi är hos F och hälsar på är vi där i några timmar så de får leka ordentligt. Hon kan verkligen avskärma sig från alla ljud när hon ex spela på Ipaden och man får säga till henne samma sak 10 gånger innan hon hör eller gå bort och avbryta henne för att få ett svar. Hon har väldigt väldigt svårt att sitta still, hoppar och studsar i soffan, springer när hon ska någonstanns så hon ofta står på huvudet och är en väldigt väldigt aktiv tjej. 
Jag har frågat henne i 50 min vad hon ska ha till frukost och hon har fortfarande inte bestämt sig (Finns inte så mycket att välja på). Hon glömmer bort fort vad man sagt och får uppreppa ex hoppa inte i soffan 1 gång i minuten. Jag älskar min lilla Loppa, hon har go och mysiga sidor med och att hon är så frammåt och vill hitta på saker är inte fel, men de kan bli för mycket. Hon vet inte riktigt när hon ska sluta, hon tänker inte på konsekvenserna som om att alla orkar inte höra hennes skrikande när hon blir arg eller att hon väcker sin lillebror som sover när hon skriker så i sängen på kvällarna trots man säger till henne 10 gånger innan han lyckats vakna. Hon skriker när hon blir exallterad med och dagis kompisar kan säga att de får hon i huvudet när hon skriker så, hon vet inte när hon ska sluta liksom, hon menar absolut inget illa och blir ledsen och börjar gråta om någon blir arg på henne. Loppan vet vad hon vill och blir arg om hon inte får det. 
Det var lättare när man kunde bestämma frukost, ta på henne kläder och sätta henne i vagnen och gå till dagis.
 
Sen har vi Knodden, i hans fall är de inte så mycket än men jag längtar tills han kan sitta själv och man kan sitta med honom på golvet och leka. Han tuggar mest på allt just nu och även han visar redan tecken på temprament om man inte kommer när han börjar gnälla eller har honom hos sig störta delena av dagen, ibland räcker de man visar honom uppmärksamhet med så blir han nöjd. Han är lite lättare att styra men när de är så måste man göra allt och ibland är de skönt när de kan saker själv.
 
Mina barn är de finaste och bästa gåvorna jag fått och båda har sina egna personligheter, trots att de kan vara jobbigt ibland (för de är det) så är de sig själv, de är så de är och man får gilla läget. Visst kunde dottern kanske kunna varava ner lättare och sonen sitta själv i babysittern/gåstolen oftare men så är det. Det är inte alltid en dans på rosor att vara förälder och man kommer göra många fel men de viktigaste är att lära sig av dem och ev testa något annat om man ser att de inte fungerar. 
 

 
 
Nu måste jag åter igen tjata om att vi ska till dagis så dottern blir färdig. 
Kram 
Den var inte så bra som man trodde den bärbara datorn. När jag tog ut laddare idag tog de ca 5 min sen dog den. Tänkte att batteriet var kasst så stoppade i laddaren igen men då stod batteriet på 92 % och efter en stund dog den igen med laddaren i. Startade den och hade den igång ett tag med laddaren, när sambon kom hem provade vi dra ut laddaren och den dog igen men när jag stoppade i laddaren så stod battriet på 96 %. Och ni för 1 min sedan dog den igen med laddaren i. Vilken märklig sak detta är så det lär ju inte bli att vi behåller denna datorn, synd då jag jätte gärna vill ha en bärbar istället. Så denna datorn har jag konstaterat är knäpp, koko och helt off.
 
Efter morgonen inlägg fick jag 2 kommentarer och de var av min mamma och syster så de kan ju inte vara så jätte många precis som läser bloggen eller bryr sig om att skriva en rad eller två. De ligger på allt mellan 1-15 st om dagen som har varit inne på bloggen enligt statistiken på sidan men den vet man inte hur den stämmer riktigt. Det har varit över 50 en gång eller två och de var när min syster son fick sin hjärnhinningsinflammation som folk var inne och läste för att se hur de gick för honom mm. Tragiskt att det måste hända något extremt för att folk ska läsa men så är de idag. Jag skulle ex aldrig få för mig att läsa massa modebloggar, usch nej utan de jag läser de ska vara personliga så man kan få en lite uppfattning om hon/han är som skriver.
 
Knodden somnat nu och Loppan spelar på Ipaden som vanligt. Ha en skön kväll. Kram
 
Ibland undrar jag om det är lönt att blogga, mitt liv är inte speciellt utan som de flesta andras. Jag jobbar, tar hand om barn, mammaledig i nuläget och tar hand om hushållet inget utöver de vanliga alls och de kan ju inte vara vidare kul att läsa om, mitt liv är inte speciellt händelserikt och jag har ingen tragisk bakgrund, dramatisk händelse som hänt som man kan skriva om utan jag är bara jag, en helt vanlig tjej med två barn och sambo, boende i en 3:a och betalar mina räkningar varje månad om de flesta andra vuxna gör.
Jag vill blogga för jag tycker det är kul men jag vill kunna ha något speciellt att skriva om, en händselse, en känsla eller en tanke men allt är bara så vanligt. Jag har min hobby att göra tårtor/bakverk men det är oftast bilder bara och vill inte ha en blogg endast inriktat på det.
Läser några bloggar och de flersta, de flesta har något speciellt att skriva om ex skilsmässa, vårdnadstvis, tragisk händeler eller sjukdommar, någon man kan följa, något man vill läsa om och följa upp, något som väcker ens intresse, men jag. Det finns inget sånt alls. Visst har jag problem ibland men de är helt vanliga problem som miljoner andra har med.
Visst skriver man oftast för sin egen skull men de är kommentarern och att man ser att folk tycker om de man skriver som motiverar en till att skriva annars blir allt blankt och man kan inte komma på något att skriva om som jag just nu. Enstaka kommaterar får jag och tycker de är jätte kul att läsa dem, men de är inte många och det känns lite tråkigt. Vill kunna ge dem som nu läser min blogg något roligt, trevligt eller intressant att läsa om. Någon som gör att man bara vill läsa mer.  Jag får väll se om man kan hitta motivationen igen framöver eller hur jag gör.
 
Ha en bra dag
Kram
När sambon kom hem från jobbet idag hade han en bärbar dator med sig hem till mig. Den ska testat och så innan jag får bestämma om jag ska ha den, den är absolut inte ny men verkar fungera hur bra som, håller på att ladda batteriet så ska se hur länge de varar med. Velat ha en bärbar nu ett tag så vi kan få mer plats i vardagsrummet och jag är inte i behov av en stationär. Dottern kommer få in skrivbordet på sitt rum sen så hon kan ha sin bärbara (en ur gammal, men fungerande) på det och även sitta och rita vid, det kommer bli hur bra som helst.
 
Vad har man då gjort idag, hmm jo jag har varit och träffat T.S och lilla Bumbi, hon är så go detta lilla livet. Henne ögon var så fina, ja hela hon men ögonen var  otroliga. Det har ni gjort bra T.S och J.H,hon är bedårande.
Efter detta besök hos dem så var de dax att hämta loppan på dagis.
 
Hela mitt liv kretsar i stortsätt kring mina barn. de flesta inlägg är något om dem eller vad jag hittat på med dem. Visst är man mamma 24 timmar om dygnet men kan man inte få vara 28 oxå och roa sig sidan om barnen någon gång då och då?
 
 
 
Jag får ofta höra att jag är den som alltid klarat mig själv. Jag gick ut med hyffsade betyg (Fick sammanställda betyg då jag hoppade av ett ämne så fick inte ihop alla poängen man skulle) men alla vård ämnena och grundeämnena hade jag G & VG i så de är helt ok. Jag hoppade av Matte B och de är inget viktigt egentligen inom vården precis. Tog studenten i Juni och började jobba i köket på Pilegården, i November fick jag ett vikariat på Mangnoliagården och sedan fast tjänst där. Jag flyttade när jag blev 18 och efter ett tag flyttade jag och sambon i hop i en 2:a på Åkershus, bodde där några år och när dottern var 9-10 månader flyttade vi till en 3:a på botten plan och där bor vi fortfarande. 
Jag har kunnat försörja mig själv och mina barn alltid och inte krävt något direkt från någon annan, vill jag ha något till barnen köper jag de själv och jag ser till så att allt är betalt och lever där efter. Inte haft några direkta problem med min ekonomi. Idag har jag fast jobb, pojkvän sedan 12 år tillbax och 2 underbara barn med honom. Jag mår hyffsat bra, har ett bra liv och mina problem är inte större än någon annans men allt detta, de har jag gjort själv och jobbat för själv. Saken är den att fast jag har lyckats, fast jag kan ge min barn de jag vill så är inte jag eller de mindre viktiga. Jag behöver inte be om hjälp och eftersom jag inte gör det känns det som om vi glöms bort. Mina barn är friska och mår bra men de behöver inte mindre kärlek för det. Min kärlek till dem är oändlig och jag vill kunna ge dem allt men jag blir ledsen av att känna att vi glöms bort, jag och mina barn, för jag har alltid klarat mig själv. Mina föräldrar bor 10 min från oss men om inte jag går dit med ungarna så träffas vi i stortsätt aldrig. Detta ligger och gror i mitt hjärta och om jag tar upp det får jag till svar att så är de inte, mina barn är älskade och denna känslan förvinner för att åter komma igen. Jag älskar mina föräldrar högt och kommer alltid att göra, men ibland eller ofta känns det som vi glöms bort för att vi klarar oss själv. Jag vet att jag är känslig, men de har jag alltid varit och kommer nog alltid vara och att få skriva detta här hjälper mig lite.Jag skriver alltid när jag är ledsen och nere. Detta är inget påhopp direkt utan en bekännelse hur jag mår och känner när de gäller mina barn så hoppas att de inte blir några sura miner av detta.
<3
 
Loppan & Knodden <3
 

Sitter i soffan med ipaden och ska snart lägga mig och läsa en stund. Boken jag läser just nu eller romanen är lite små seg men ska läsa något kapitel till innan jag bestämmer om jag ska läsa klart den eller ej. T.s, hennes sambo och lilla Bumbi kom förbi en runda igår och jag fick se henne för första gången live. Hon är bedårande de lilla livet och att T.s kom förbi fick mig att sakna henne ännu mer, jag längtar så tills vi kan träffas. Jag tror ju inte Knodden smittar mer men vill inte riskera så några dagar till iallafall. I morgon ska jag ut och äta med systern och en hel döss andra kvinnor. Det är nationella kvinnodagen så min mammas jobb har tillställning för oss kvinnor och dit är de vi ska. Kommer kännas märkligt då jag inte gör så mycket utan mina barn. Sambon är den som tar sig friheten att hitta på saker utan barnen oftare. Det är inte så han skulle vägra om jag ber honom ta dem men handla på impuls existerar inte för mig längre men för honom gör det. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag försöker inte förändra honom för han är den jag blev kär i för 12 år sedan och är fortfarande kär i. När jag ser honom så svämmar mitt hjärta över av kärlek och jag kan knappt tro att jag fortfarande har honom vid min sida. Alla har sina upp och ner och visst finns de saker som kunde varit annorlunda men till största del är allt bra. Jag är inte intresserad av att gå ut och festa och röja utan honom men det skulle vara trevligt att ibland få barnvakt till båda barnen så vi kan göra något tillsammans och inte alltid en av oss stannar hemma. Jag vet att min "svärmor" hade jätte gärna tagit dem, men tiden finns inte alltid där och många gånger bestäms sakerna samma dag och då är de i stort sätt omöjligt med barnvakt. Min syster ställer upp mycket för mig och de är jag evigt tacksam för, hon tar Knodden när jag ska till tandläkaren mm. Nej nu blir de läsning ett tag ha en bra kväll.

Idag är jag så sjukligt trött, men vet om att när jag kommit ut och rört mig lite så piggnar jag till. Snart dax att lämna loppan på dagis och sedan tänkte jag PW en runda, inte rört mig på flera veckor nu dels för loppan varit sjuk och sedan har jag inte haft ork eller lust. Att sitta inne den största delen av dagen och typ inte träffa någon tar på psyket, visst jag umgicks inte med många innan iheller men hade ändå Kickan & T.S att umgås med och nu när T.S fått lilla Bumbi så har de inte blivit så mycket av de och Kickan och jag har inte träffats på flera veckor. Vi säger att vi ska träffas men när dagen kommer så hör vi inte av oss och inget händer, det har bara blivit så. Har träffat min syster med och lilla Snuffe några gånger tillammans med hennes vänner men saknar T.S, saknar att snacka skit och bara umgås. Hon är den ända som jag verkligen anförtror mig allt till och hon är en helt underbar vän. 
Vänner kommer och går men T.S och jag blev vänner via jobbet och snabbt hittade vi varandra. Hon är en vän som kom men inte kommer att gå, inte än och jag hoppas aldrig. Även om man inte träffas på samma sätt så kommer hon alltid ha en otroligt stor plats i mitt hjärta och nu när vi har barn båda och hon sin familj så kommer de bli att man inte träffas lika mycket, men hoppas att vi kommer träffas mycket i sommar när vi är hemma. Förra sommaren  blev de inte så mycket och sommaren innan dess inte iheller. När jag bytade avdelning så blev våra schema så olika så när jag jobbar är hon hemma och så tvärt om.
Nu ska jag ta på barnen, vi kan höras mer ikväll.
 
Kram
Ja som förväntat smittade stora systers sin lillebror så nu han täckt av koppor och för en 5 månaders bebis är de inte alls kul. I gårkväll var hemskt, han skrek och skrek. Jag gungade, tröstade och försökte lugna honom men inget fungerade. Satte honom i vagnen och gick ut, då blev han tyst och efter 10 min somnade han. När jag kom hem öppnade jag dörren till uterummet och satte hans vagn där. Jag la mig i soffan och fick 2 timmars sömn innan han började igen, men han somnade om ganska fort. Varannan timme i natt vaknade han och grät, somnade om ganska fort men vid 4 tiden så ville han inte somna om, fick vara uppe med honom ca 1 timme och sedan somnade han igen. Risken är jätte stor när jag är trött att jag somnar ifrån när han ligger på mitt bröst eller på armen och vips har han trillat ner på golvet. Stackars unge. Vill gärna inte ha honom i framnen när jag är så trött men vad ska jag göra. Ibland är jag så trött att jag minns inte ens att jag tagit upp honom hos mig, då är de illa.
Sambon vaknar inte och även om jag skulle väcka honom är jag ju redan vaken och kan lika bra ta de själv.
Han äter knappt något iheller. jag gör 120 ml till honom men får hälla ut minst hälften varje gång. 
Eftersom han knappt äter blir de att han får lite oftare istället. Så massa spring ut i köket och värma vatten, göra ersättning och sedan höra hans gnällande samtidigt, igår var de inte gnäll de var skrik.
Mitt lilla <3.
 
I Fredags firade Öppna förskolan 1 år här i Staffanstorp och vi var där tillsammans med en hel dröss andra mamma och även några pappor.
Skulle tagit fler foto men blev inte så då Knodden somnade i min famn.
 
Jag skulle bloggat igår kväll men jag var för trött för att göra det och så fastnade jag med Bumbis present och även en sockerfigur till en av tårtorna som ska göras denna månaden så bloggar nu istället.
 
Igår var jag en runda på Ikea med min syster och alla 3 ungarna. De gick ganska bra för att ha alla med sig. Loppan satt största delen i vagnen men den stunden hon var av var hon hos oss, hon har en tendens till att springa iväg i vanliga fall men igår var hon hos oss (skönt). Snuffe var lite ledsen påvägen in men inne på Ikea låg han i sin bilstol och tittade på allt han kunde se och Knodden somnade i bilen och vaknade när vi kommit hem.
 
Inföskaffat liten nya redskap till min bakning.
 
 
 
Lite bilder på barnen med.
 

Sitter i bilen och är påväg till en kompis till dottern, de ska gå leka lite idag. Det är ett tag sedan de lekte nu och hon längtar så. Sa till henne igår att de inte var lönt att hon tjatade idag när hon vaknade så istället för att tjata om när vi skulle till F så tjatade hon om vad kl var då vi sagt att vi skulle köra runt halv 3. Dum är hon inte bara lite busig och envis som sin far. :). Vaknade på strålande humör idag och hade ork och lust att göra vid mig lite, inte ofta de händer men idag var en sådan dag när jag var glad och lycklig eller är fortfarande, ler för allt. Nej nu börjar illamående komma då jag är bilsjuk och just nu tittar jag ner på mobilen så ha en bra dag. Kram

Alla barn eller de flesta i allafall har låtsat kompis/kompisar och min dotter är ingen undantag, men hennes låtsas kompis heter Ingen. Jag frågade henne idag varför hon heter Ingen och svaret blev, för hon är osynlig!. När jag stod i duschen kom hon in och sa att Ingen behövde gå på toa och så stod hon kvar där en liten stund och jag frågade,
 
Jag: Men vad gör Ingen nu då?
Loppan: Hon spolar
Jag: Men man hör ju inget
Loppan: Nej men hon är ju på min toa och den är långt bort så man hör inte det.
 
Lilla älskade unge, hon har svart på allt man frågar henne. 
 
 
 
Som jag skrev igår så åkte min bästa vännina in på förlossningen och vid 18.20 pratade jag med hennes pojkvän via facebook och hon var öppen 8 cm så tänkte då är de inte många timmar kvar innan lilla Bumbi tittar ut, timmarna gick och jag blev orolig för något gått fel. Är van vid att när man är  8 cm öppen tar de inte långtid innan de tittar ut men de är ju helt olika. (Min syster och jag födde ganska snabbt). Kl gick och jag hörde inget, fick ondare och ondare i magen men vid 00.06 fick jag meddelandet att hon kommit. Bumbi tittade ut kl 21.17 i går kväll den 20/2-13 (min bästa väns (I Nyköping) två sönder födda den 20, min son den 20 och nu min bästa väns dotter med), en bra dag att föda på :P. 5 dagar över tiden 3520 g och 53 cm lång, normal stor tös trots övergången :).
 
All lycka till er hjärtat och hon är underbar, starkt jobbat och nu är du mamma. Mamma föralltid de är en underbar känsla. <3 
 
Min bästa vän har gått över 5 dagar idag men idag har hon haft värkar, vi snackade på facebook innan hon hade rätt täta värkar då ca 1 min långa så jag tyckte hon skulle ringa in, hon ringde och 13.20 så skulle hon duscha för att sedan åka in på en kontroll för att se om de är på G eller inte, hon lovad att höra av sig så fort hon var undersökt men de är 2 timmar sedan nu jag hörde av henne sist. Helt nipprig ju, tänk om lilla Bumbi kommer idag <3. ooo längtar så efter henne och håller alla mina tummar och tår för min underbara vän att de verkligen är på G nu och inte bara förvärkar. <3 Älskar dig gumman!!
 
 
 
Idag blir min lilla Knodd 5 månader, 5 månader redan, det betyder att jag varit hemma 10 månader från jobbet, känns inte så och längtar inte tillbax direkt iheller. (Ibland gör jag, känner mig ensam imellan åt)
 
Letat ett tag nu efter en ny serie att titta på och denna dök upp idag, namnet känns kanske lite för yngre men såg första avsnittet precis och den verkar ganska ok. Får ge den några avsnitt till innan jag beslutar mig för om den är värd att se eller ej,
 
Idag har min store bror, hans flickvän och hennes son varit på besök en stund. Hon hoppas på att sonen lyckats bli smittad så han får de nu och de blir avklarat. Dotterns koppor verkar ha fått ruvor på sig nu eller en del av dem i allafall, men kan inte gå på kalaset till helgen då jag inte vet än om Knodden blivit smittad, de kunde ta upp till 14 dagar att komma koppor om man blivit smittad. Dottern och sonen är ju nära varandra helatiden så skulle inte förvåna mig om han blivit smittad. Drygt detta jag vill ju kunna träffa mina föräldrar, syster, systerson mm men får snällt vänta tills jag är helt säker på att Knodden inte fått eller att de försvinner.
 
Nu ska jag se ett avsnitt till innan sängen kallar, ha en skön kväll.
 
 
Min bästa vän väntar sitt första barn, en lite Bumbi och hon har nu gått 4 dagar övertiden och vi väntar otåligt på dig lilla vän. Varje gång hon skriver att hon har ont håller jag tummarna för att de verkligen är dax. tycker de är dax för henne att titta ut till sin mamma och pappa som längtar så efter henne :). Tant Bechy med <3.
 
 
Ser ut som några av dottern pricka redan börjat torka, hon är på och river konstant och fram till ungerfär 02 i natt fick man knappt någon sömn då hon vaknade och var ledsen flera gånger för att de kliade. Har fått utskrivet Travagyl eller vad de heter så hoppas på att de kan hjälpa henne, har fortfarande inte fått konstaterat till 100 % att de är Vattkoppor men vad skulle de annars vara? 
 
 
Till vänster är bilden från 1177 och till höger min dotters rygg, jag tycker utslagen är lika så jag antar att det är vattkoppor. Pratade med BVC igår och då de är så smittsamt så vill de inte att man kommer ner.
 
Min brors flickvän ringde igår och hennes son har inte haft det så hon ville bestämma en lekdag med dottern och hennes son så de kommer idag. Loppan är lite pipigare än vanligt men tror de är kliandet som gör det på henne.
 
Nu ska jag ta hand om mina små, ha en bra dag så kan vi höras senare. Kram
 
 
 
Ryggen igår!
 
 
Ryggen idag.
 
Min stackars tös och kliar gör de med, ska försöka få tag i någon läkare eller så om man kan få något som lindrar!
 
 
 
Jag har ingen aning om hur vattkoppor brukar se ut men detta måste väll vara de. Ni som har barn som haft påminner dessa om vattkoppor?