Bechy Angelin

Jag lovade mig själv att jag skulle sluta bry mig och inte tillåta mig att bli så ledsen men idag går de bara inte tårarna är inte långt ifrån nu och det jobbiga är att jag hoppas hela tiden på att knodden ska komma ut ur skuggan men de lär väll inte hända. Jag lägger upp foto på honom, skriver om honom och hoppas på att han ska få lite kärleksfulla ord och uppmärksammas men icke. Idag blir min son 9 månader och den ända i familjen som visat något tecken på att lämna ett spår är min syster, som vanligt. Hon har sina egen lille Snuffe men ändå så är de hon som visar kärlek till Knodden mest i familjen förutom vi då :). Varför blir jag så ledsen över detta? Löjligt egentligen. Skärpning till mig själv. Var inte så blödig och strunta i om andra skriver, delar bilder på honom eller ställer upp för det är du som räknas, du och hans pappa. Så nu har jag skällt lite på mig själv så vi lämnar det nu. Min dator är segare än segast så bloggar från mobilen nu. Hoppas ni haft en varm och svettig dag för det har jag. Kram