Kanske ska förklara vad jag menade med dåtid. De som känner mig/oss vet förmodligen att vi förlorade en liten flicka i vår släkt/familj för många (1999) år sedan. Hon var allas lilla solstråle och jag var väll runt 14 år när hon lämnade oss. 14 år och älskade att ha en liten att få leka och gosa med, en underbar liten kusin.
Hon blev inte sjuk utan en olycka inträffade och vår lilla Hanna lämnade oss endast 1 år gammal.
Den sorgen, den smärtan är jag livrädd för, jag vill inte känna så igen. Aldrig mer, jag vill inte uppleva de igen. Aldrig mer. Än idag gråter jag över detta, än idag smärtar det mig och sorgen finns inom mig.
Förlorade även en vän som precis blivit 18 år och fått körkort av hjärtmuskelsinflammation. Dessa dagar har varit de värsta i mitt liv. Dessa dagar är inga glädjens dagar utan dessa dagar har satt ärr i mitt hjärta.
Jag lever med dödsångest som kommer och går. Jag jobbar med ett yrke där döden är en del av vardagen, de skrämmer livet av mig, men de jag är aldra mest rädd över är att förlora de jag håller kärt
.
Tillägnad en barndomsvän som lämnade oss hastigt och min lilla kuisn!!!
Dikterna jag lägger upp är skrivna av mig.
Kännde att de var längesedan jag skrev men än finns sorgen inom oss kvar!
Tiden bara flyger och man lär sig leva med smärtan
men än idag är de många som lever med sorgsna hjärtan.
Vi glömmer aldrig er någon gång.
Ni finns mellan raderna i varje sorgsen sång.
Vi tänker på er ofta fortfarande ska ni veta.
Och om vi vill minnas er så behöver vi inte leta.
Minnena sitter inbrända i våra hjärta,
men vi har lärta oss leva med denna smärta.
Dikterna jag lägger upp är skrivna av mig.
Kännde att de var längesedan jag skrev men än finns sorgen inom oss kvar!
Tiden bara flyger och man lär sig leva med smärtan
men än idag är de många som lever med sorgsna hjärtan.
Vi glömmer aldrig er någon gång.
Ni finns mellan raderna i varje sorgsen sång.
Vi tänker på er ofta fortfarande ska ni veta.
Och om vi vill minnas er så behöver vi inte leta.
Minnena sitter inbrända i våra hjärta,
men vi har lärta oss leva med denna smärta.
