I förrgår var en kompis dotter här och lekte med min dotter och då sa hon till mig att "min mamma svarar inte när du ringer, därför svarar hon inte när jag ringer här ifrån för att hon tror det är du. Vad då spark i magen, vad i helskotta har jag gjort? Vad hände med vår vänskap och stämmer detta är de ju tydligt att den inte existerar längre. Jag blev väldigt chockad. Kan vara missförstånd men vi har knappt pratat de senaste månaderna och ännu mindre träffats så jag har ingen aning om vad jag kan ha gjort för att förtjänna det.
 
Idag är det 13 år sedan vi var på konfermationsläger alltså 13 år sedan jag och sambon blev tillsammans. 13 år med upp och ner. 13 år med både glädje och sorg. 13 år med lycka och misslyckande. Allas förhållade är precis som livet upp och ner. Ibland går de upp och ibland dalar det men de viktigaste är att de jämnar ut sig. Man kan inte alltid ha de perfekt men sålänge de mindre bra blir bra så är jag nöjd. Älskar min sambo fruktansvärt och efter våra dalningar har de bara byggts på. Jag tror ärligt inte jag vara utan honom en längre tid och han är min framtid tillsammans med våra barn. Det finns bara en sak jag önskar och det är ett bröllop, men det finns inte i min sambos värld så vill jag ha honom som jag vill av hela mitt hjärta så får bröllop bara vara en avlägsen dröm som jag aldrig kommer nå. Skulle de hända då chockar han alla.
 
Idag bakas det och mer om det kommer på facebook  Angelins smått & gott och instagram Angelinssmattochgott. 
 

Ha en fortsatt bra dag i regniga sverige och mamma och pappa njut av värmen i Turkiet för vi har en vanlig svensk sommar här hemma.
Han blev inte bortglömd och det gör mig så oerhört glad och de värmer hjärtat. Hälsningen till Knodden kom <3.
Jag var ledsen när jag skrev förra inlägget och som vanlig är de mina känslor som formar inläggets innehåll så ångrar inte direkt att jag skrev det för det var så jag kände precis då, men lite senare på kvällen lättade känslorna och hälsningen jag så gärna ville skulle komma, kom.
 
Har haft en mindre rolig kväll och natt i natt. Sambon stack hem till en kompis igår kväll när vi kom hem, barnen somnade fort och det var lugnt och skönt så runt 1 tiden tittade jag på kl sista gången och gick sedan och la mig, blev väckt 1 gång av Knodden och sedan när sambon kom hem blev jag väckt igen så runt 4 tittade jag på kl igen och somnade om. Efter det känns det som om jag blev väckt 100 gånger och när jag tog upp Knodden ur sängen gråtandes var han jätte varm, han somnade om i min famn men gnällde till och från fram tills 8.30, tog temp och den visade 39 grader så han fick en alvedon och nu kryper han runder på golvet och är ungefär som vanligt, men jag är trött.
 
Bröllopet igår var fint och massa skratt & glädje tårar. Min familj är ganska frispråkiga och ibland misstolkas saker, men inga större missuppfattningar iallafall.
 
Då detta är min blogg skriver jag om de jag vill och känner för och en av mina bröder gjorde mig grymt besviken igår och jag skäms på hans bekostnad. Brudparet har funnits där för honom, stöttat honom när han behövt någon att luta sig mot och välkomnat honom hem till dem när han behöver det, de har lyssnat på honom och funnits där för honom, men senaste tiden har de varit lite problem med min bror och de frågade honom flera gånger om han kommer på bröllopet eller ej och han lovade att komma, men tror ni han dök upp? Icke. Han kom inte trots han lovat och lovat. Min andre bror försökte få tag på honom men då spelade han bara dum.
Han har vänt sin familj/släkt ryggen och sig själv för en tjej, Han hade rätt ut så mycket i sitt liv och allt kastar han bort på en tjej. En tjej som behandlat hans familj illa och smutskastat dem. Vad hände med blodsband? Vad hände med att stå på sin familjs sida när allt i grund och botten är ett problem mellan dem och familjen blivit indragen. Jag har aldrig lagt mig i innan och inte brytt mig, men igår skämdes jag fruktansvärt över hans beteende.
 
Hoppas verkligen att min farbror och hans fru hade en underbar dag ändå och kunde koppla bort honom. Det var en fint bröllop och de var omgivna av vänner & släkt som älskar dem, precis som de ska vara och min lilla prinsessa fick vara blomsterflicka
 
 
 
 
 

Jag lovade mig själv att jag skulle sluta bry mig och inte tillåta mig att bli så ledsen men idag går de bara inte tårarna är inte långt ifrån nu och det jobbiga är att jag hoppas hela tiden på att knodden ska komma ut ur skuggan men de lär väll inte hända. Jag lägger upp foto på honom, skriver om honom och hoppas på att han ska få lite kärleksfulla ord och uppmärksammas men icke. Idag blir min son 9 månader och den ända i familjen som visat något tecken på att lämna ett spår är min syster, som vanligt. Hon har sina egen lille Snuffe men ändå så är de hon som visar kärlek till Knodden mest i familjen förutom vi då :). Varför blir jag så ledsen över detta? Löjligt egentligen. Skärpning till mig själv. Var inte så blödig och strunta i om andra skriver, delar bilder på honom eller ställer upp för det är du som räknas, du och hans pappa. Så nu har jag skällt lite på mig själv så vi lämnar det nu. Min dator är segare än segast så bloggar från mobilen nu. Hoppas ni haft en varm och svettig dag för det har jag. Kram

 
Det var ett tag sedan man bloggade men allt är som vanligt. Livet rullar på och barnen blir större. Nu är det endast 3 månader sen är det dax att återvända till jobbet och samtidigt som jag längtar så önskar jag fortfarande att jag får vara hemma med mina barn & sambo på helgerna men då gäller det att hitta annat jobb som inte är de tiderna och jag trivs ju med mitt yrke så vet fortfarande inte hur jag ska göra eller ta tag i den biten. 
 
När jag hämtade Loppan från dagis igår låg hon i deras soffa och ville vila och det är ju inte direkt vanligt, när vi kom hem la hon sig i soffan igen och sa att hon var trött så tog tempen och den stod på 38,8 så inte så konstigt, hon fick lite flytande alvedon och man märkte direkt när den slog till för hon blev mycket piggare. Så jag är lite kluven hur vi ska göra idag, men tror de blir picknick ändå för som sagt hon blir ganska aktiv när alvedonen verkar. Hon hade feber idag med men inte lika mycket och i vanliga ögon kanske de inte anses som feber direkt men Loppan brukar ligga på 36,6 så när hon har över 37 är är de feber för henne iallafall förhöjd temp.
 
Loppan har börjat tjata om hennes födelsedag och vad hon önskar sig så får väll säga det till familjen så de vet vad hon vill ha. Han försökt att förklara att man får önska sig precis vad man vill men att man inte alltid får allt man önskar sig, de är lite svårare att ta till.
 
Knodden då ja han växer så de knakar, han tar sig fram och de är snabbt, han har någon form av besatthet av alla sladdar i hemmet så man får ha ögonen efter honom helatiden. Han blir lätt uttråkad och vill knappt sitta på golvet och leka utan de bästa är ju när mamma bär runt på honom men de orkar jag helt enkelt inte mer och eftersom man har ett barn till så blir de inte samma bortskämdhet som med Loppan, då hade jag bara henne och alla i familjen fanns där, så är de inte nu. Min son har hamnat lite i skuggan men de gör inget han har mig och han verkar inte lida av de precis. Han har ju sin pappa med men sambon är lite speciell när de gäller barn under året så när jag börjar jobba kommer de bli annorlunda, så var de med Loppan med. Han finns där och ställer upp men huvudansvaret ligger alltid på mig. 
 
Nej nu får jag väll göra lite frukost till mina barn och förbereda för picknicken. Ha en skön dag. Ska se om jag kan lägga in lite bilder i datorn och få upp dem här på bloggen.
 
På Fredag ska jag på bröllop och gud vad jag önskar att jag ska få den äran att stå brud någon dag men om de händer vilket knappas är troligt är de inte inom den närmsta framtiden. Det är snart 13 år sedan jag föll för sambon och de har alltid bara varit han alla dessa året trots uppehåll och brustet hjärtan.